Ingen bjorn ska dansa har

Det ar ett par dagar sedan jag skrev senast. Efter Pushkar och brak med praster drog vi till Jaipur, som skulle vara fororenat och hogljutt. Det visade sig vara battre an vantat. Bussresan i AC-klass gick bra forutom alla ungar som kutade omkring och skrek. Jag har officiellt blivit tant eftersom jag sa till dem att vara tysta. Som om de brydde sig. Dagens ungdom...

Val framme var det grymt svart att hitta ett hotell som passade var prisklass. En fanglsecell kostade 250 Rs per natt. Vi kollade sakert fyra eller fem alternativ innan vi akte tillbaka till det forsta vi tittat pa. Vi fick handdukar, vilket var mer an valkommet. Restaurangen pa taket var fint inredd med mycket vaxter och bekvama mobler. Servicen var snabb med indiska matt matt och maten smakade bra. Jag at en kycklingsoppa som jag fortfarande pratar om nar vi besoker andra restauranger.

Jaipur hade dock inte mycket sightseeing att erbjuda for oss. Vi gick forbi ett uppstallt tivoli dar folk stod upp i akturerna.

Vi tog en ny buss for att komma till Agra. Vi visste att resan skulle ta 6 timmar sa det var lika bra att forboka AC deluxe igen. Folk trangde sig i kon och jag fick vara karring igen. I biljettluckan satt en man, och bakom honom stod tva man for att kolla vad han skrev. Byrakratin ar fantastisk har. Fick fylla i en lapp med namn och sant som mannen i luckan skulle skriva in i sin dator. Men namnn blev tokigt fel, inte for att det spelar nagon roll, men Gudiv ar inte det mest attraktiva namnet.

Pa resan sag jag indisk landsbygd och fargranna sjalar. Sakert ett femtiotal pafaglar. Och apor, av annan sort an jag sett forut. En stor skylt som sa "Say no to bear-dancing". Som om det vore indiens storsta problem.

I Agra checkade vi in och fick aterigen uppleva jordens samsta servitor. Men rummet ar atminstone rent.

Sa igar var det dags att besoka det som man kommer till Indien for att se, Taj Mahal. 750 Rs for turister, 20 Rs for indier. Sure. Why not. Men det var vackert. Och det ar en upplevelse att ha sett det i verkligheten. Bilder visar inte ljud, ger inga dofter och inga rorelser. Killen gjorde ett bra jobb maste jag saga. Inte mycket turister alls dar, bara indier. Fick halla i barn och fotades bade av folk som fragat och folk som tog sig friheten. I mosken tog H en bild pa mig och en grupp killar passade pa dem ocksa, fast jag sa at dem att sluta. De fortsatte anda. Jag fick ge dem en lektion om respekt.

Idag ska vi ta taget till Delhi. Forhoppningsvis ingen oversvamning dar, som i Mumbai de senaste dagarna. Jag tror inte regnet kommit dit an. Jag tror pa Delhi. Jag tror det blir kul.

Fettigt

Ok. Sa forra inlagget var aningen negativt. Och sa ar det. Jag skulle kunna fortsatta rapportera om saker som inte ar bra med Indien. Men det blir nog valdigt trakigt i langden. For mig och er.

Har egentligen inget nytt att skriva. Sitter pa internetcafe darfor att det ar ett billigt, och svalt satt att fordriva tiden. Vi har nagra timmar kvar till bussen gar till Jaipur. Och restauranger ar inget alternativ denna gang. Vara magar uppskattar inte fodan den tilldelas. Vi tror det har med fettet att gora. For vad vi an bestaller sa ar det drankt i fett. Spelar liksom ingen roll om man valjer indiskt eller europeiskt eller kinesiskt. Allt ar fettigt.

Efter Jaipur blir det nog Agra och dess Taj. Kanske hittar jag mitt fucking fantastic dar.

Show me the fucking fantastic!

Vi hoppade over Jodhpur och drog raka vagen till Pushkar istallet. Fast vagen var allt annat an rak. Bergen ringlar sig och vagen med den. Resan skulle ta sex timmar och det gjorde den sakert ocksa. Men det kandes med som det tredubbla. Satet var hart. Stanken utifran enorm. Oronpropparna kunde bara dampa en brakdel av ljudet som bromsarna sa vackert gav ifran sig. Och det bromsades kraftigt och ofta. Efter mycket om och men kom vi till Ajmer och vi kunde ta buss vidare hit.

Samma dag som vi tog bussen kom monsunen till Udaipur. Vi hade bara gatt fem minuter fran hotellet, for att ta ut mer cash och kolla in stan lite till, nar regnet borjade osa ner. Inte helt utan forvarning egentligen. Pa natten hade det regnat kraftigt och strommen gick av och pa. Det gjorde inget, flakten behovdes anda inte. Med regnet kom en kyla som vi bada hade langtat efter. Och vi var inte ensamma om att langta efter lite svalare vader, hundarna kunde inte sluta skalla den natten.

Har ar det turistigt, men utan turister. Vi bor pa ett stalle som finurligt nog kopplat ihop flakten med takbelysningen sa bada maste vara pa eller bada maste vara av. Det gor det svart att sova markte vi inatt. Vi valde lyse och flakt pa. Det var for varmt utan flakten, monsunen har inte natt hit an. Stallet vi bor pa har pool och en restaurang med extremt langsam service. Landet ar svart nog som det ar, sa dessa smasaker blir stora problem.

Man ar atminstone tacksam for att man foddes i en annan del av varlden. Att fodas in i detta oljud, stank och inflexibilitet kanske ocksa gor det lattare att handskas med det. Men for mig ar det svart just nu. Nar vi gar pa bussen ar det alltid sex personer som forsoker ga av samtidigt. Jag forstar om en person maste hjalpa en annan att komma pa, men behover alla sex ur familjen ga pa bussen for att saga hejda? Ser de inte hur det skapar en del problem for ovriga passagerare. Eller de som slanger och danger runt med sina resvaskor och slar till andra i huvudet. Var finns empatin? Eller sunt fornuft?

Jag ser inte det som alla verkar tycka ar sa jadrans fantastiskt med det har landet. Visst ar det exotiskt och vackert pa sina hall, men alltfor mycket ar precis tvartom. Skrap. Landet representerar skrap. Sa var finns det som ni alla tycker ar sa bra? Och nar ar det min tur att uppleva det pa denna plats?

Imorgon drar vi till Jaipur. Vi har bokat bussbiljetter. Tre timmar ska det ta. Det kommer kannas som tolv.

[title]

Igar hade vi ett gang apor utanfor vart fonster. De at av grannens vaxter vilket han inte verkade vara speciellt glad over. Vi har tva odlor pa rummet ocksa.

Vi vaknade relativt tidigt igar och besokte Udaipurs maste om man snackar power tourism, det sa kallade City Palace. Visst var det intressant och fint, men det kandes som att de hade fyllt stallet bara for att de hade en massa rum att fylla. Syftet med alla tavlor framgick inte riktigt. Och hade man val borjat ga i de smala gangarna kunde man inte vanda om, det var bara att fortsatta. Efter besoket var vi helt slut, klockan var halv tre och solen var som hetast. Jag duschade kallt fyra ganger igar.

Idag sov vi mycket langre. Fast kon utanfor fonstret som muade klockan kvart i fem holl oss vaken ett tag. Hon kunde dessutom bara ett late.

Springpojkarna pa vart hotell ar inte sa hjalpsamma som man kunde hoppas. Vi kopte Pepsi i restaurangen pa morgonen, och de tyckte vi skulle springa ner for att vaxla var 100 Rs sedel i nan butik. Det ar fem vaningar. Vi vagrade.

Och nar H skulle duscha stangdes vattnet av sa jag fick knata ner i receptionen for att saga till dem att satta igang det igen. Dagen borjade inte super.

Vi at en frukost och tog oss till parken pa on. Vacker miljo, men guideboken tyckte batresan skulle kosta 10 Rs medan skylten vid kajen sa 112 Rs styck. Jag forsokte pruta, men icke sa nicke. Vi hade redan tagit en autorikshaw dit for 30 (en dollar) sa att vanda var inte aktuellt. On var fin, med fontaner och faglar och blommor. Det luktade Sverige. Vi satte oss pa en bank under ett trad i skuggan och tittade pa alla familjer som kommit dit for en stund borta fran trafiken och korna och ovasendet. Jag gillade att aka pa baten. Folk ar nyfikna pa vilka vi ar. En man stirrade pa mig i gott och val tre minuter innan han kom fram och fragade "Where from?". Nagra barn var trevligare, de kom fram lite blygt och fragade vad jag hette. Deras namn var Sweetie och Twinkle.

Andra turister borjar dyka upp mer och mer nu. Men vi ar fortfarande fa. Och vi har inte socialiserat med nagra andra direkt. Vi tror vi lamnar Udaipur dagen efter imorgon. Jodhpur star nog pa tur.

En mus sprang just forbi mina fotter. Hellre det an kackerlackor.

Idag ar det min brors 17-arsdag. Jag forsokte skicka sms men fick ingen leveransrapport. Sa grattis brorsan! Hoppas du haft en bra dag med manga presenter och att kvallen blir en att minnas.

Avgaser vs palats

Efter att ha sett mycket lite av Amdavad bestamde vi oss fort att resa vidare norrut. Amdavad var rorigt, skitigt, fororenat och allmant kaotiskt. Det gick inte att andas pa grund av alla avgaser. Vi hade mycket vantetid mellan tagets ankomst och bussens avgang sa vi sag en del av stan anda. Bland annat ett ganska lamt museum. Stotte pa en del otrevligheter ocksa. Bland annat en tjej, kanske i tolvarsaldern, som ville ha pengar av oss medan vi forsokte deala en taxi. Hon gav inte upp trots alla vara nej. Hon nop mig i armen, hart, och flera ganger. Jag hojde handen, som for att sla till henne. Jag har aldrig tidigare hojt handen mot ett barn. Alla erfarenheter ar val bra pa ett satt antar jag. Och fast jag sakert hade skamts om jag hade slagit till henne sa angrar jag inte att jag hojde handen at henne. Hon var stor nog att forsta att det gjorde ont pa mig, och hennes flinande bekraftade det. Jag behover kanske inte saga att det var skont att lamna staden, fast det var struligt att hitta ratt busstation.

Vi befinner oss nu i Udaipur sen ett par dagar tillbaka. Fast hittills har vi inte sett speciellt mycket. H har gatt och blivit sjuk och sover mest hela tiden. Jag har ingen lust att ga ut ensam, eftersom min mage inte kanns helt ok. Det ar sa det ar den forsta tiden pa ett nytt stalle antar jag. Bussresan hit var spannande. Fick se mycket indisk landsbygd pa vagen upp hit. Forst nu egentligen som jag fattar att jag ar i indien. Bade Mumbai och Amdavad hade egentligen kunnat vara mellanostern. Men landsbygden och bergen ar totalt annorlunda har. Bussen korde fort pa de slingriga vagarna, kanske var det tur att vi somnade pa vagen. Bra satt att undvika dodsangest de ganger bussen kandes som om den skulle valta.

Sa, hittills har Udaipur varit trevligt. Forutom vara akommor. Men det ar ju inte stadens fel. Har strovar korna och hundarna fritt och geckoodlorna klattrar pa vaggarna om kvallen. Palatset i sjon ar en frojd att lagga ogonen pa efter solen lagt sig. Och visst ar det bekant fran Bondfilmen. Nan dag nar vi mar battre ska vi nog ta oss en liten battur pa sjon.

Den indiska maten har for ovrigt varit av blandad kvalitet. Ibland smakar det jattebra och ibland far jag bara i mig brodet.

Allt ar ocksa mycket billigare har an i Mumbai. Dar spenderade vi 600 Rs per natt pa vart hostel, har ar det 150 Rs. 150 Rs ar 30 kronor. Och det ar for oss bada. Jag betalar alltsa 15 spann natten har. Det ar grymt. Vi gillar stallet och stannar nagra dagar till innan vi drar norrut igen. Monsunen hinner kanske ikapp oss nanstans pa vagen. Vi har manga platser att besoka.

Dagen da monsunen kom till stan

Idag kom monsunen. Inte den riktiga dock, utan bara en forsmak. Harligt europeiskt regn. I nan halvtimme. Vi satt inomhus dock. Vi har tagbiljetter till klockan tio ikvall, sa vi har haft mycket tid att doda sen vi checkade ut klockan tolv. Vad vi har gjort ar att vi har roterat mellan olika restauranger med AC. En drink pa varje stalle typ, som vi sippat pa i nan timme eller sa. Vi har inte rad med fancy fancy stuff som att bestalla fler drinkar pa ett stalle... Och det ar ju pinsamt att bestalla en drink till for att sitta ytterligare en timme. Sa istallet har vi roterat. Och promenerat. Framst vid vattnet.

Igar besokte vi mosken som ligger ute i vattnet i norra delen av Mumbai. Dar var det bris sa vi stannade en stund trots stanken av sopor och kiss.

Borjade shoppa igar ocksa. Tva par byxor, ett par har redan gatt sonder, och en troja. Ville vara fin och inte sa ingrott svettig nar vi skulle traffa Hs polare igar. Och fin var jag. Och trevligt hade vi. Bra att fa lite nytt sallskap och prata med lite indier. H har stora problem att forsta vad folk sager dock. Jag ar aningen duktigare pa att lista ut, men det kan vara klurigt. Indisk dialekt ar liksom inget man lart sig i skolan direkt.

Nu dodar jag alltsa tid pa ett internetcafe. Vi har ett standard som vi gatt till, men det var fullt nu sa vi fick ga in i nan skum grand, klattra upp for ett antal trappor och ga bakom ett par rum for att komma till detta hak. Vi ska forsoka sitta en stund. Taget vi ska ta gar till Amdavad i Gujarat. Forhoppningsvis ska det ga att sova en bit pa vagen. Inshalla.

Pa vag

Ok. Nu borjar Mumbai bade bli trottsamt och hetare, atminstone kanns det sa. Sa idag drar vi och koper tagbiljetter. Norrut blir det. Forsta stopp osakert.

Forhoppningsvis blir saker billigare ocksa nar vi tar oss bort fran storstan. For just nu spenderar vi aningen mer pengar an vi skulle vilja.

Betten har for ovrigt varit relativt franvarande. Har ett pa armbagen som saklart svullnat upp till katastrofal storlek. Annars har jag klarat mig bra. Inte sett en enda mygga.

Ska ge mig ut igen. Det ar svart att lamna ACn pa internethaket. Men vi maste fixa biljetter.

Vanor

Dag tva i Indien. Hittade en inte sa trevlig overraskning pa toaletten igar. Sma vita larver pa golvet. Bestamde mig fort for att inte kissa dar. Tyvarr sa saknade dock toalett nummer tva lyse och med risk for fler larver valde jag att inte ga in dar. Jag ar en mes. Gick och la mig kissnodig.

Det ar intressant hur bra man kan sova, trots hettan, den hogljudda flakten och tutandet precis utanfor fonstret. I Lund klagade jag pa basen som gick dygnet runt tva vaningar under. Kroppen liksom staller in sig pa nya villkor.

Valde att ata en europeisk frukost imorse (klockan var efter fyra pa eftermiddagen). Tankte att man maste halla lite pa sin standard i alla fall. Ungefar som att jag alltid bar runt pa toapapper. Vissa saker andrar man helt enkelt inte pa. Och curry ar gott och val tillrackligt tva ganger om dagen.

Nu ska vi forsoka fa fatt i en snubbe som H kande i England. Han ska tydligen bo har i Mumbai och det vore kul med en lokal guide. Sa over and out for nu.

Intrycken

Efter fler timmar i flygplan an jag kan rakna har vi antligen kommit tillratta i Mumbai. Det ar ganska svart att forsta att man ar har dock. Jag har nog varit for trott for att verkligen kunna ta in det vi motts av an sa lange. Men forsta intrycken ar alltid spannande. Vi kom hit i gryningen, precis innan trafiken tagit fart. Perfekt tidpunkt eftersom vi fick ljuset utan trafiken. Taxifarden tog nog en timme. Trodde att jag hade sett fattigdom innan jag kom hit, men detta ar aningen mer an vad jag hade vantat mig. Om jag ens hade vantat mig nagot. Hus saknar tak, och vaggar. Sag en pojke rota bland soporna tillsammans med en kraka. Hundar overallt, och manniskor som sover pa bilar och trottoarerna. De lever sina liv pa trottoaren, tvattar sig och borstar tanderna.

Vi checkade in pa ett hotell som kostar lite mer an vad var budget egentligen tillater. Men det ar bara for forsta natten, och vi var sa trotta efter resan att vi bara ville hitta forsta basta sang att sova i. Jag sov lange i hettan. Takflakten hjalpte inte mycket, som takflaktar sallan gor. Efter duschen tog vi en tur runt kvarteret. Det hade redan morknat och temperaturen var mer behaglig. Mycket folk overallt, men ingen som bryr sig om en. Det ar skont. Gick till ett typiskt lonely planet hangout for att ata middag, jag var inte hungrig men kycklingen smakade sa bra att jag inte kunde sluta ata. Curry. Mmm...

Planen ar att stanna i Mumbai nagra dagar for att komma in i klimatet och stamningen i ovrigt. Sen drar vi vidare, men det ar fortfarande inte bestamt om det blir norrut eller soderut. Ska val kanna pa det de narmsta dagarna, eftersom det mest beror pa temperaturen vad vi gor.

Det ar skont att vara ute igen. Och det ar annorlunda nar man har sallskap fran borjan. Jag ar mycket positivt overraskad av landet an sa lange, kanske for att jag dragit ner mina forvantningar ordentligt riktigt lagt. Framtiden far utvisa om jag kommer att tycka om resten.

18 kvadrat

Jag försöker fixa med det sista nu. Taxi tänkte vi ta om ett par timmar, och H är inte packad ännu. Jag däremot är mer eller mindre redo att dra, om det inte vore för städningen. För det är alltid den man lämnar till sist. Har försökt snygga till badrummet, fick flytta på massa grejer först dock (inte mina) för att komma åt på alla ställen. Och nu väntar jag på att kunna börja med själva rummet. Man har tur som bor på 18 kvadrat, eller vad det nu är min exakta yta är på. Det går liksom fort att ordna, om det inte låg en massa saker på golvet, i vägen. Som H till exempel. Men jag klagar inte. Jag stressar inte. Det är ju trots allt två timmar kvar. Det värsta som händer är att vi missar tåget. Och att lifta till Köpenhamn kan kanske vara en bra start på resan.

Visum

Vi fick tillbaka våra pass igår. Var lite skraja att det skulle ta för lång tid, men nu är ännu ett orosmoment över. Nu är det bra tusen andra saker kvar att tänka på. Och att ha en tenta mitt i allt är inte direkt önskvärt. Hela dagen imorgon lär ägnas åt att städa rummet. Flyttstäda har väl aldrig varit kul, men den här gången innebär det mer slänga än flytta. Ska bli skönt att bli ren på grejer igen och bara ha en knappt halvfull ryggsäck.

Förberedelser

Man hinner liksom glömma allt det är man måste fixa innan man drar iväg nånstans. Biljett och visum är bara början på det som måste kommas ihåg. Ärenden har idag flitigt sprungits. Framförallt har myggmedel prioriterades ordentligt denna gång. Jag tänker inte få cheeseburger feet igen.