Sällskap

Koh Tao. Lågvatten och båtfärder. Vita stränder. Mmm, vad finns att inte gilla med Thailand?

Börjar vänja mig vid Kina nu. Åtminstone när det gäller maten. Kanske för att vi hittat de restauranger som serverar den mat vi gillar. Och så har vi gjort ett besök till KFC.

Fler personer har dykt upp nu, människor från Lund. Och det är roligt med kända ansikten och socialisering i grupp. Kim, Kori, H och jag gick ut för en riktig festmåltid och tanken var karaokee efteråt. Men alkoholen hade slagit till hos en del och vi beslöt oss för att knata hem istället.

Jag har fattat mer också att jag är i Shanghai. För efter att ha rest Asien i ett par månader tappar man liksom bort i hjärnan var man håller hus egentligen. Men vi har hängt downtown ett par kvällar, och det är liksom då det sjunker in. När man ser de upplysta skraporna. Man ser de gamla gamla flerfamiljskåkarna i skuggan av skraporna. Det är sorgligt och kittlande på samma gång.

Vi har en liten lista på saker vi måste ta itu med. Visumet är nog prio ett. För det går ut om nån vecka och vi måste nog fundera ut hur vi ska kunna förlänga mer än bara en månad. För reglerna här är krångliga. Och kanske måste vi fuska för att det ska gå. Fuska försiktigt i Kina.

Vi har tagit bilder i Kina också. Men så har vi fått formatera om hårddiskar och grejer på grund av virus. Så dem får ni faktiskt ta och vänta på.

Tack SR!

Sommarpratarna i Sverige Radio. Det är vad jag gör på dagarna nu. Lyssnar på sommarpratarna över nätet. Det har alltid varit min systers grej att lyssna på dem, och när jag nu gör det liksom ser jag henne framför mig i trädgården, vid poolen. Hon solar, och lyssnar på radio, och dricker kaffe.

Jag saknar mitt förstaspråk. Precis som jag i Sverige saknar mitt andra språk. Och just nu botar Sveriges Radios sommarpratare min abstinens när jag sitter här i Kina där alla andra pratar varken mitt första eller andra språk. Utom H förstås. Det är tur att jag har H.

Jag har provat med SVT också, var sugen på lite teveunderhållning, men vår uppkoppling är för långsam. Så jag får nöja mig med radio. Jag rekommenderar att lyssna till Renata Chlumska, hon lyckas alltid inspirera åtminstone mig.

Service

Bilden är från Indien. Inne i Taj Mahals moské.

Igår tog vi en lång promenad till och runt universitetet för att välja en av alla de koreanska restauranger som ligger runt omkring området. Den som var mest happening var helt full, vilket är ett gott tecken men vi ville inte vänta på ett bord så vi gick vidare. Hittade en annan restaurang och åt en ganska dyr måltid med tanke på servicen och matens kvalitet.

Istället för att gå åt hållet vi kommit ifrån gick vi vidare för att utforska kvarteren. Det var många människor ute, barn på inlines och vuxna som tittade på. Alla frisörsalonger var proppfulla klockan 20 en söndag vilket vi tyckte var lite underligt. Vår hårda säng i bakhuvudet styrde oss mot massagesalongerna, men priserna hindrade oss från att gå in. En annan dag. Mina backpackerfötter skulle behöva en behandling. En annan dag.

Vi tog en taxi tillbaks till hotellet. Chauffören började skrika och gestekulera under färden, och jag och H tittade på varandra och fattade ingenting. Vad vi gjorde var att höja rösten högre för att få honom att sluta. Det fungerade. I receptionen frågade vi om tvätt, hur vi kan få kläder tvättade och vad det kostade. Receptionisten hade ingen koll. Hon sa bara att vi skulle komma tillbaks halv nio dagen efter, eftersom tvättpersonalen kom tillbaks först då. Och när vi frågade vad det kostade svarade hon istället i telefon och pratade länge, så länge att vi gav upp och lämnade receptionen.

Väl vid rummet kom vi inte in, nyckeln fungerade inte. Så ner igen från fjärde våningen till receptionen. Samma kvinna bakom disken tog kortet och vi antog att det skulle fixas fort. Men hon började istället prata om att vi betalat för tre nätter, och att kortet bara skulle fungera till tolv dagen därpå. Vad nu det hade med saken att göra. Kortet fungerade ju inte nu. Och det var innan tolv dagen därpå. Hon började ta fram miniräknare och insisterade på att förklara att kortet bara skulle fungera till tolv. Återigen tittade jag och H på varandra, denna gång skrattade vi uppgivet. Detta var ju bara löjligt. Vi har redan fått förklara för åtskilliga i personalen att vi ska stanna mer än en månad och kommer att betala då och då, typ veckovis. Personalen förstod klart och tydligt inte sin yrkesroll. Viktigast var att hon inte alls bad om ursäkt för deras fel. Allt ordnade sig såklart till slut, men vi kände oss inte direkt nöjda med bemötandet från denna speciella individ.

Och därmed har jag fått mina första riktigt dåliga erfarenheter av människor här, en chaufför och en receptionist. Båda i serviceyrken. Det förvånade mig lite. För hittills har folk varit hjälpsamma och trevliga. Jag hoppas att vi slipper knasigheter från receptionen i framtiden.

You're fired!

Dags för en bild. Jag tror inte jag behöver förklara något ytterligare. Bilden talar liksom för sig själv. Den kommer lite försenat, men jag har inte haft möjlighet tidigare att trixa med det. Fler bilder kommer senare.

Vi har flyttat nu, till det motell som Lunds universitet bokat åt oss i förväg. Inte lika centralt men närmare universitetet. Det kostar lika mycket som det förra, men är något annorlunda. Det är mindre, men nyare. Vi har en liten balkong och äntligen är det lite fart på vattnet i duschen. Sängen är totalt stenhård. Den har en madrass med fjädring, men ovanpå ligger en skiva, insydd i madrassen. Skivan är av trä. Vi sover på en träplanka. Första dagen först av allt blev det dessutom stopp i toaletten, och golvet i badrummet var smutsigt. Jag är ju svensk och så, och vanligtvis klagar man på ett snällt sätt, lite mesigt som ”skulle du kunna tänka dig att göra något åt...” men jag har fått stake. Vi har nämligen köpt och tittat på de första fem säsongerna av The Apprentice och där finns inte många svenskmesar. Jag har blivit mer bestämd. Men nu när jag klagat så mycket i receptionen har jag bett H att ta upp det med sängen. Jag vill inte framstå som en bitch liknande Joanie (första värdmamman i USA). Så jag är väl lite mes ändå. Eller strategisk snarare. Om de hatar mig vill de inte göra något för mig. Enkelt.

Igår var det vår andra lördag i Shanghai. Man kan ju tänka sig att det är läge att festa loss på riktigt, men vi tog det lugnt. Vi knatade några hundra meter till en restaurang som såg fancy ut, menyn hade bilder men ännu bättre text på engelska. De hade bra saker att välja bland och det smakade bra. Jag vågar nog säga att det var vår bästa måltid hittills i Kina. Maten är inget nationen kan skryta med. Den är fet. Beställer man kött får man sannolikt fettet från grisen, kon eller kycklingen. Riset är olja. Och så massa såser som blänker från alla vinklar i ljuset. Jag har haft problem att anpassa mig till detta. Och vi har ännu inte möjlighet att laga vår egen mat. Jag äter för lite grönt och jag är salladsfreak. Det har varit jobbigt. Jag börjar undra om det inte vore hälsosammare att äta på KFC...

Klockan är snart två och jag måste hitta frukost. Har tidigare provat mig fram tills jag hittat en yogurtsort som jag gillar. Jag ska ut och hitta den nu.

Prickigt som prickigt

En vecka har gått utan att vi sightsee-at något egentligen. Om man inte räknar själva staden, och kanske IKEA som sightseeing. Det gör mig dock ingenting. Det är nästan bättre om vi tar det senare, när man kanske tröttnat på rutinen och behöver se något nytt. Och vi har ju flera månader på oss att utforska.

Folk cyklar mycket här har jag märkt. Och så bär de hattar. Och modet är jätteunderligt. Men det är bara för att jag är van vid annat. Många kvinnor bär klänning, men de har liksom inte den Sarah Jessica Parker-effekt som jag tror att de kanske vill uppnå. Ofta beror det på att looken inte hänger samman. Det är prickiga klänningar med leopardmönstrade skor, som att de tänkte att djuret åtminstone är prickigt... Det funkar helt enkelt inte. Men jag ska inte säga något, folk stirrar på mig här som om det är jag som är underlig.

Vi går till restauranger som har bilder i menyn. Det blir enklare att beställa då. Men enformigt, för bilderna varierar inte så mycket och restaurangerna med sådana menyer är inte många. Det blir mycket nudlar. Vilket funkar bra med vår budget. Maten är ganska olik den kinamat man äter i Sverige. Eller så har vi inte hittat rätt bilder.

Vi har tittat på lägenhet. Men det ska vara tre månaders deposition i förtid och det är ganska mycket pengar att lägga ut på en gång. Det skulle funka om det inte vore för att vi får pengar månadsvis. Lägenheten vi kollade på var dock ok och jag är säker på att även om vi inte får den så kommer vi få något som liknar den. Den låg högt upp och hade utsikt över staden.

Vi hänger mest där vi bor nu, spelar biljard och kollar på gamla säsonger av The Apprentice som vi har köpt. Jag hittade en bok på svenska i receptionen som jag läser emellanåt. Så dagarna flyter ändå. Kattungarna som köptes för ett par dagar sedan är en stor attraktion för alla på hotellet utom mig och H. Kanske för att jag fortfarande minns valpen i Dharamsala som spydde på mig. Man ska inte kela med små djur efter de ätit. Och så har vi ju trådlöst och gratis internet som ju inte skadar för att döda lite tid i väntan på att saker ska hända, såsom flytt, eventuellt jobb, och kursstarter. Jag ser fram emot de sakerna. Få en tillvaro som ger stabilitet efter två månaders kringresande.

Och så är jag censurerad i Kina. Jag kan inte läsa min egen blog. Men kommentera ändå. Jag har koll på dem.

Tillbaks till åäö

Efter fyra timmar på flyg landade vi i Shanghai. Det var lättare än jag hade väntat mig att komma igenom alla kontroller. Ny stämpel i passet och så ut för att leta buss till hotell. Även det väldigt smärtfritt. Vi somnade båda två på bussen och väcktes vid ändhållplatsen av chauffören. Jag hade blivit varnad av flera olika källor innan min resa hit att kineserna inte är jordens mest hjälpsamma men vi hade inga problem att få hjälp när vi frågade folk om vägen. Kanske för att H återigen fick briljera med sina språkkunskaper.

Valutan behövs inte räknas om, vilket är skönt.

Första dagen åkte vi in till staden, det är enkelt med metron. Vi är ungefär fem stationer ifrån pulsen. Vi promenerade hela vägen ner till floden, vilket var en bra bit, men vi gjorde stopp i varuhus på vägen för att svalka oss med ac. Uppdraget var att finna ett nagellack åt mig. Det jag sökte var slut på samtliga tre ställen vi frågade på. Men jag fick åtminstone se Shanghais landmärken och eftersom vi startat på eftermiddagen fick jag på hemvägen se staden upplyst.

Dag två googlade vi efter IKEA. Även det ligger nära vårt hotell, bara sex stopp med metron. Vi åt lunch i restaurangen, köttbullar med lingonsylt. Och så hade de kräftor med. En liten kartong med kräftor plus en öl för 21 yuan blev desserten. De som inte såg ut att vara kineser i restaurangen såg onekligen väldigt svenska ut. H provade sitt ”hejsan” men fick inte mycket respons. Innan vi lämnade IKEA gick vi grundligt igenom deras food market. Jag köpte Gott&Blandat (två påsar för jag visste H skulle käka en själv så fort vi kom hem), Ahlgrens bilar, Dajm, saltlakrits i form av salta sillar. H blev besviken över att de inte hade tomatsill. Så han valde hårt bröd och kaviar. Vi kom tillbaks till hotellet och fixade våra mackor i rummet där alla hänger. Många tittade skumt på vår mat.

Dag tre tog vi buss och taxi till universitetet där H ska läsa. Vi hittade en koreansk restaurang och åt middag där. Sen tillbringade vi mycket tid åt att leta efter motellet som är bokat åt alla från Lund som ska läsa här. Vi tror det är smartare att försöka hitta en möblerad lägenhet att hyra istället. Det blir billigare så, och så är det skönt om man har möjlighet att laga egen mat och så. Fast jag bor hellre på motellet än på det hostel vi är på nu. Man kan inte bo flera månader med backpackers. Diskussionerna är desamma varje kväll.

Jag trivs här och tror jag kommer stå ut att bo här i några månader. Det är billigt att ta sig runt och att äta, däremot är boendet en stor utgift. De kineser vi språkat med har varit trevliga och hjälpsamma och engelskan bland de yngre är ok. Fast vi har inte använt mycket engelska hittills. Mina två ord kommer vi inte långt med, men H har bättre koll. Jag måste väl ta och lära mig lite jag med så jag kan ta mig runt på egen hand. Tydligen har Shanghai förändrats mycket på bara de fem år som gått sen H var här sist. Och det byggs. Överallt byggs det.

Och nu regnar det för första gången sen vi kom hit. Vi välkomnar svalkan.

Bye Bye Bangkok

Tillbaks igen i Bangkok. Resan till on blev kortare an vi bada hade tankt oss, men omstandigheterna ar sadana att vi beslutade oss for att aka till Kina sa fort som mojligt. Darfor ar vi i Bangkok, for att flyga ut ikvall till Shanghai.

On var, precis som jag tidigare beskrivit, fantastisk. Vi valde att gora en san dar heldags snorklingtur runt on och jag hoppades stenhart pa haj. Nagra dagar tidigare da jag snorklat hade sikten inte varit mer an tre fyra meter men den har gangen var det mycket battre. Nagonstans mellan 20-25 skulle jag gissa. Korallerna var nog mer av en attraktion an fiskarna, for det var nytt for mig. Fiskarna daremot var alla sant jag sett forut. Men det var anda bra. Och det var inte for kallt i vattnet. Pa vart andra stopp simmade en kille som jobbade pa baten fram till mig och H och vinkade att vi skulle folja med. Han var snabb i det grunda vattnet men jag var skraj for att jag skulle skrapa mig pa korallen sa jag tog det langsammare. Korallen oppnade sig och det blev djupare. Killen pekade och jag sag dem, forst tva stycken hajar, sen dok en tredje upp. De var val inte direkt stora, nan dryg meter eller sa, men det var coolt att se deras rorelser nar de simmade fram och tillbaka. Jag sag dem hela tiden fran sidan men stannade lange nog for att en av dem skulle vanda sig mot mig och simma at mitt hall. Ogonen, och hela nospartiet, det var haftigt. Jag sag dem inte lange egentligen om man tanker pa det, men langre an jag sag Dalai Lama i Dahramsala. Hela dagen blev perfekt tack vare hajarna. Vi var helt slut under middagen den kvallen och somnade redan klockan nio.

Sa var det dags att packa och lamna on. Pa baten pa vag tillbaks stannade motorn och vi hoppades pa lite drama. Kanske pirater eller atminstone en raddningsbat. Men de fixade problemet inom 20 minuter och vi akte vidare mot land.

Och nu ar det dags att saga adjo till Bangkok, om bara nagra timmar gar flyget. Vi landar imorgon bitti, och det ska bli nice att se Shanghai i gryningen. Jag har alltid tyckt att det ar den perfekta tidpunkten pa dagen for att skapa sig ett bra forsta intryck av en stad.