Vote McCain

It even rhymes...

Och så är jag en sucker för Stephen Colbert också.

Gymmet

Jag har berättat förut om gymmet. Men det finns mer. Har jag sagt att hela gymmet har totalt sex fläktar. Det är visserligen inget stort ställe, men fläktar kan inte göra speciellt mycket mer än att snurra runt den redan varma luften. Vi har cravings for AC. Det har till och med nått ägaren nu. Ni vet han som säger Good morning när man kommer in klockan åtta på kvällen. Han har fattat att vi inte pallar. Så han erbjuder isvatten, istället för kallt vatten... Bra idé, men jag har en bättre: Sätt igång din fjucking AC!

Nu har jag hört ryktesvägen att AC kommer att sparkas igån. Den tjugonde. JULI! En månad till av terror. När någon frågat varför så sent var svaret att han bara har budgeterat för en månads AC, och då såklart valt den varmaste månaden.

Men lilla rara, höj medlemsavgiften under sommarmånaderna då? Vi betalar 30 dollar i månaden, vilket inte är mycket alls, speciellt om man jämför med vissa andra länder, läs Sverige. Eller så skulle han kunna ställa fram en burk i receptionen, och folk kunde lägga i donationer till AC-räkningen.

Som det är nu funkar det inte. Men jag har inget annat val. Så jag skyndar mig till löpbandet närmast fläkten.

Midsommar

Jag förstår att ni alla säkert haft en skön midsommar. Vår mid-sommar var inte så midsomrig. Min syster hade föreslagit att jag skulle åka till IKEA. Bara ett problem, det närmaste IKEA:t ligger i Japan. Istället anordnade vi pokerturnering hemma hos Erin. Vi hade ju inte fått AC än, och med så mycket folk klarar man inte 30 grader varmt, fast att vårt ställe är mer gästvänligt. H bjöd in några weiguks (utlänningar) som han sett utanför MiniStop (typ Pressbyrån), men som han inte kände. Så Erin fick storbesök utan att egentligen tagit initiativet, men sjyst som hon är var det inga problem.

När man träffar utlänningar här är det alltid de vanliga frågorna som kommer upp, varifrån man är, hur länge man varit här, var man jobbar, hur man gillar landet, osv. En kille var sprillans ny, två dagar. Han var rätt jobbig. På de flesta nivåer.

Och Erin har ju katt nu också. Charlie är snart tre månader gammal. Och hon var stencool tills för ett par dagar sedan, nu är hon helvild. Så ni kan ju tänka er alla stacks med marker som hon välte under kvällen.

Vi började ju inte spela förrän vid ett, och vid tre var bara en spelare utspelad. H var trött och ville gå, så jag gick all in på en tre-fyra, och förlorade såklart. Till Erin. Hon vann tydligen sen hela alltet. Känns bra att ha hjälp henne på traven till vinsten. Det var första gången hon spelade poker.

Uppdatering

LUND!!

Ah...

...vilken lättnad. Idag installerades AC och stället är nu nerkylt till 26 grader. Aldrig mer 30.

Morgonen

Min vanliga morgonrutin är på ett ungefär att kliva ner från loftet och öppna datorn. Under tiden som datorn laddar klär jag på mig träningskläderna och packar ryggsäcken med det som ska med till gymmet.

Första sidan jag går in på är alltid Svenska Dagbladets. Jag har typ en crush på Maria Abrahamsson, som kanske är lite små-creepy. Men det hör egentligen inte till historien.

Idag kunde jag inte klä om under tiden sidan laddades. Jag väntade spänt på nyheterna. Redan igår när jag gick och la mig visste jag att morgonens nyheter skulle avgöra en stor del av min och alla andra svenskars framtid. Och tidsskillnaden tillät mig inte att avvakta. Jag sov oroligt.

Första nyheten på sidan. Sverige gick inte vidare. Andra nyheten. FRA.

Hösten 2005, alltså året innan valet, skojade jag med några vänner och sa att om sossarna vann valet skulle jag fly till Polen och söka asyl. Två och ett halvt år senare är det partierna som jag röstat för som frambringar de känslorna.

Och nu sitter jag och tittar på Ryssland-Sverige. Som för att försöka övertyga mig själv att det var den verkliga nyheten.

Onsdag

Och att veta att jag en gång i tiden faktiskt känt ett par av dessa människor.

Kommer jag att kunna återvända till Sverige?

Så här ska inte en lördag vara

Precis som förra helgen var toppen (massa nödvändig och för en gångs skull framgångsrik shopping, samt Indiana Jones på bio för att bara nämna ett par saker) har denna första lediga dag på helgen varit mer eller mindre katastrof.

Gymmet ligger i en källare. Det kan man ju tro kan vara svalt och skönt, men tvärtom. Trapporna ner skyddas av ett glastak, vilket innebär att det blir som att stiga in i ett växthus. Väl nere finns ingen AC, bara enstaka fläktar. Och maskinerna närmast dem är upptagna, om man inte kommer tidigt. Därför kommer man tidigt. När man är klar med sitt pass och kommer ut på gatan igen är det som att stiga in i ett kylskåp, trots att det faktiskt är 29 grader ute. Jag känner att jag inte vill veta hur varmt det faktiskt är i den där källaren. Man kan ju alltid hoppas att det är effektivt för träningen åtminstone.

Sen träffade jag Heather för att dra till Nowon för att shoppa. Jag behöver konservativa toppar samt byxor till gymmet. Så vi tittade på lite olika ställen, och att hitta mjukisbrallor är inte svårt, eftersom det är stående mode här. Det svåra kan vara storlekar. Jag kom till en butik där jag och H var förra helgen. Drog lite i materialet för att se hur mycket resåren i midjan tänjdes. Butiksägaren (kvinna med tatuerade ögonbryn) rusade fram och slet byxorna ifrån mig. Det var ju inte precis som att jag var oaktsam, så jag frågade vad sjutton hon sysslade med. Hon snackade uppenbarligen ingen engelska, men fattade väl på tonen. Too big sa hon, och liksom inte på ett artigt sätt (koreaner är sällan artiga mot främlingar), utan med en mycket anklagande ton. Att jag skulle vara för stor, för ett par jädrans mjukisbrallor! Okej att jag är större än medelkoreanen, men det gör mig inte stor. Och jag var inte för stor för byxorna. Och även om jag vore för stor för byxorna så är väl inte det hennes problem, om jag ändå köper dem? Bara för att så slet jag av en massa byxor från galgarna, färger som jag inte alls var intresserad av, bara för att jävlas med henne. Jag sa till slut att byxorna inte var till mig, för hon vägrade att ge tillbaka de blå byxorna till mig så länge hon trodde det var för eget bruk. Heather frågade henne ”Why are you being such a bitch?” och jag stirrade på henne tillräckligt för att hon skulle fatta hur i helsike oresonlig hon var. Ni vet en sån där stirr som dröjer, fast att hon tittade bort så borrade jag blicken rakt in i henne så att hon inte kunde annat än skapa ögonkontakt på nytt, och skämmas. Jag till och med skällde på henne på svenska. Jag brukar gilla att göra det, för de insisterar alltid på att snacka snabb koreanska med mig, och då kan jag ge tillbaks med samma mynt. Till slut tog hon emot min sedel och frågade om jag ville ha en påse. Ja sa jag, 500 sa hon. 500 för en påse! De ska kosta 100. Nej, jag använde Heathers påse istället.

Sicken skata. Till saken hör att vi ju var i butiken förra helgen och jag köpte leggings, flera gånger frågade jag och H om storleken skulle funka och hon försäkrade oss om att det skulle den. Så kom jag hem och såg att de töjdes tillräckligt för att passa en sjuåring.

Ärligt talat fattar jag inte hur man står ut som ensam utlänning i detta land. Vissa är självklart sjysta, men rötäggen är rätt många också. Jag har tur som har H. Han är liksom mitt frikort. Vid honom vid min sida vågar ingen bråka. Men så fort jag är på egen hand verkar det bli trubbel. Kanske är det dags att lära sig de fula orden på koreanska.

Men så kom jag hem. Åt ravioli. Och laddade ner Grekland-Sverige. Trots att jag visste resultatet kände jag på mig att det skulle vara det enda som kunde få mig på bättre humör. Och nu, kvart i fem på morgonen, fick jag rätt.

Först:

Tatueringar är mer eller mindre olagliga här. Man får inte öppna tatueringsbutik eller utöva konsten. Det är helt och hållet en undergroundsrörelse.

Däremot är kosmetisk tatuering tillåtet. Man ser ofta kvinnor med tatuerade ögonbryn, och ni vet hur det kan bli när det blir så där fel. Ja, många gör det helt enkelt fel.

Häromkvällen när vi var på vårt stammishak för att grilla var där en ny servitris. H sa att hon såg kinesisk ut, att hon skulle kunna vara kinesisk immigrant. ”Nej” sa jag bestämt. ”Hon har koreanska ögonbryn”. ”Good point” svarade han.

På pricken ett år

Den åttonde juni 2007 var jag fortfarande i Sverige. I alla fall i några timmar.

Köpenhamn. Mumbai. Bangkok. Shanghai. Seoul.

Idag har det gått ett år. Det måste åtminstone uppmärksammas.

Internatjonall

Okej. Jag var på gymmet idag (är det två m?). Ofta spelar de crappy koreansk pop. Och det är faktiskt svårt att träna till sånt man inte förstår alls. Därför blir jag strålande glad när lite ABBA letar sig in i playlisten, eller Aqua. Eller den där... ladadadidadadada be my lover... ja, ni fattar. Playlisten består av typ 50 låtar eller så, så chansen är stor att få höra ABBA-medleyt eller Barbie Girl. Det gör att man tar i lite hårdare. Men vid det här laget kan man playlisten utantill, fast den är på shuffle. Fast idag var det annorlunda. För det första inget folk, och kanske var det det som gjorde att ägaren satte igång Europop-radio, för min skull. Jag vill tro det. Det var bara låtar på engelska! Tills jag sitter på en sån där abs-maskin. Tonerna blir skrämmande bekanta, och språket med.

Check this out.

Var är boxen?

Det här är nästan för fantastiskt. Hörde den på morgonshowen jag lyssnar på på eftermiddagarna här. Man får bortse från de thailändska pojkarna.

För den som vill ladda ned musiken kan man göra det här. Har en känsla av att någon som min bror kanske gillar det tillräckligt bra.

Ha en trevlig nationaldag allihop! Här är det Memorial Day samma dag, så det firar vi med att se Indiana Jones på bio. Spoilers undanbedes.

Utvärdera

Det är vad jag gör just nu, utvärderar.

Det är lite småkrångligt. Speciellt som jag inte sysslat med det tillräckligt länge för att göra det rättvist.

Kan man fejka rättvisa till en grad så att det blir sann rättvisa? Jag får försöka med det.

Costco

Idag är det söndag. Och då passade vi på att göra något som vi pratat om att göra så länge nu. En dagstur till Costco (jag trodde verkligen att det stavades utan t). För att kunna handla på Costco måste man ha ett medlemskort, och det kostar 30 dollar om året. Det har väl varit en del i anledningen till varför vi inte åkt tidigare. Men nu har Ashley lämnat landet och hon var villig att ge oss sitt kort, som ändå går ut i juni.

Och vi har hört berättelser om allt bra som går att finna, och vilka bra priser de håller också.

Första intrycket var att det var smockfullt med folk, och alla insisterade de på att köra sina vagnar på sådant sätt att det inte flöt med någon annan på golvet. Jag tror jag nämnt det förut, hur koreaner inte kan bete sig i grupp, och Costco ger ett tydligt bevis.

Men, det negativa for åt sidan åt allt som var positivt. Till exempel fann jag Philadelphia-ost, och Brieost. Ost saknas generellt. Så fann vi salami och grötmix. Ytterligare plockades ihop bubbelvatten och ravioli. Och frusna jordgubbar och Snapples. Och så pastasås.

När vi kom hem satte jag genast igång att öppna grötmixen – ett så kallat Variety Pack med hela 55 portionspåsar med olika smaker. Jag letade rätt på de blå påsarna som det stod regular på, så mätte jag upp tre deciliter regular för att göra chokladbollar utav. Och nu står de och stelnar i kylen. Jag har gått ner två kilo, så jag får. Dessutom dricker jag inte cola nu när jag har mitt bubbelvatten säkrat för tre veckor framåt.

På det hela taget en mycket lyckad söndag.