Det här är det här

Jag ligger på soffan och skriver på vad som förmodligen är mitt sista inlägg från Korea. Kan fortfarande minnas när soffan levererades och lyckan av att ha någonstans att sitta i vår lilla lägenhet. Ikväll ska den iväg igen. Så jag passar på att göra ett riktigt farväl till möbeln som gjort mycket gott. Och det finaste är väl att sitta på den tills den faktiskt måste lyftas.

Packningen är i full gång. Återigen är det inte så mycket packande, utan mest sorterande. Vad ska vara kvar? Vad ska slängas? Vad kan nån annan ha nytta av? Och så alla kläder som legat knasigt vikta i lådor som måste vikas om för att få den bästa storleken för en ryggsäck. Sommarkläderna ligger i prydliga högar, och vinterkläderna ägnas mindre uppmärksamhet.

Jag kan inte komma på något jag kommer sakna med Korea. Det har inte varit dåligt att vara här, men det finns i nuläget inget jag kan peka på konkret som jag kommer längta efter. Kanske all billig mat. Och billig taxi. Och hur säkert det är att vistas här. Jag undrar verkligen hur jag om ett par år kommer att se tillbaks på min tid här.

Men nu ger vi oss av. Imorgon lyfter vårt plan till Thailand. Just Thailand i sig kanske inte är det mest spännande den här gången. Thailand är ju Thailand. Men att träffa familjen ska bli skoj. Och sol har man väl inte dött av. Men jag har en känsla av att det blir ett eller ett par länder till innan vi slutligen landar på svensk mark igen.

Som vi sa på scouterna: Det ger sig.

Andra första snön

Jag hade kommit hem från min promenad med enbart min iPod som sällskap. Jag hade hunnit sätta igång en film. Mitt i den säger H till mig att det snöar ute. Genast rusade jag fram till fönstret och såg stora flingor som snabbt föll mot asfalten. De röda taken nedanför var vita. De grå trottoarerna likaså. Människorna där nere gick fort, och man kunde höra människor skratta och tjoa åt vädret.

Någon timme senare gick jag ut. I mina tygskor. För vad är meningen med att köpa vinterskor för en och en halv vecka? Det snöade fortfarande kraftigt, och det var halt på marken. Jag tittade upp mot gatlyktorna för att se snöfallet i dess gula sken. Denna gång ligger det kvar. Och jag hoppas att det förblir så länge. Seoul är vackrare som vitt.

Riktig rip-off

Lyssnar på radion ibland. Mix Megapol för att jag gillar Anders Timell. Nu spelar de ofta Amy McDonald. Min bror upplyser mig att låten heter This is the Life. Och redan när jag hörde den första gången tyckte jag den lät läskigt bekant. Och efter ha hört låten ett par gånger och klurat inser jag hur självklart det plötsligt är. För några år sedan fanns en grupp, Las Ketchup, med den stoora one hit wondern Ketchup Song.

För att bli säker på min sak youtube-ade jag för att hitta Ketchup Song. I anslutning till klippet hittade jag denna. Någon hade hunnit före mig:



För övrigt tänker jag alltid på Lina Bråland när jag hör Ketchup Song. Så detta inlägg får bli lite av en tribute till henne med. Om hon någon gång googlar sig själv kanske detta inlägg dyker upp, så kan hon skänka gymnasiepolaren Emelie en tanke.