Sommaren åter

Ni vet hur jag skrivit om regnet som inte slutar ösa. Well, nu har det slutat ösa och den heta sommaren har återvänt. Det är galet varmt i stort sett varje dag, svårt att göra grejer medan solen är uppe.

Häromkvällen ringde Kim och Caroline, de hade kommit tillbaks från Peking och undrade om vi ville komma ut på middag. Jag och H hade inte socialiserat med andra människor på en vecka, så vi var inte sena med att haka på. Det blev koreansk mat, och ganska mycket alkohol för de tre tåliga. Vi kunde under inga omständigheter sluta kvällen tidigt och H kom på den briljanta idén att gå och sjunga. Taxi i ilfart till karaokeen där mer alkohol beställdes. Från början hittade vi bara koreanska och kinesiska sånger, vilket gjorde det tråkigt för mig, den enda i gruppen som saknar dessa två språk helt och hållet. Men engelskan bläddrades turligt nog fram i sångalbumet och jag fick riva av allt mellan Madonna och Britney (om det nu finns så mycket däremellan vet jag inte). Jag tycker i alla fall att jag gjorde en strålande tolkning av ”Like A Virgin”, speciellt med tanke på att det var just första gången jag sjöng den.

Jag har googlat på saker man kan hitta på här i Shanghai och har snabbt insett att det egentligen inte är en turistig stad. Den är något överskattad. Det mesta man som turist förväntas göra är att shoppa och titta på byggnader. Strosa runt helt enkelt, som om staden vore själva attraktionen. Barer, restauranger och nattklubbar finns det gott om, men typiska turistgrejer verkar det vara fattigare med. Imorgon är det dock söndag, och jag tror att H borde ha lyckats vända tillbaka dygnet igen så att vi kan ge oss ner på stan. River cruise låter ganska trevligt om vädret är fint och inte alltför smoggigt.

I övrigt är jag lycklig över att ha funnit en seglingsklubb en bit utanför staden som har ”öppet hus” nästa söndag. Det blir något att se fram emot. För inte kan jag väl lämna kuststaden Shanghai utan att ha seglat åtminstone en gång.

Goda nyheter

Det finns en engelskspråkig kanal på teven. CCTV9 ”China’s only English speaking network” tror jag att det är de (dem? Det där med subjekt och objekt hjälpte inte) säger. Jag har sett mellan åtta och tio nyhetssändningar på den kanalen sen jag kom till Kina för 6 veckor sen. Det som slår mig är att det inte finns några dåliga nyheter i det här landet. Sändningen har ofta börjat med att berätta var ledaren befinner sig, vilket på senaste tid varit i Japan, och så nämner man hur bra relationen är nationerna emellan. Sen går man vidare med ytterligare inrikesnyheter där man berättar om hur skolorna får mer pengar, eller att sjukvårdsförsäkringen har utökats eller finansieras bättre. Sen något om företagen som växer. Jag har inte hört en enda dålig nyhet sen jag kom hit. Och vad som händer i resten av världen är inte heller superviktigt, då och då med undantaget Mellanöstern. Jag pratar inte kinesiska och har ingen aning om vad som visas i de andra kanalernas nyhetsprogram. Men jag har en känsla av att det inte finns mycket spelrum för det negativa, om det inte är på väldigt lokal nivå. Jag hoppas att jag har fel.

Bara platta sandaler

Det har gått lång tid sen jag skrev senast. Har inte varit på humör tror jag, och så har internet strulat lite. Och så har vi samsats två på en dator. Så är det inte längre. För min kära Jessica har anlänt och hämtats nere i stan. Jessica är min laptop. Och trots att jag inte har mycket på hennes disk har jag saknat henne massor. Hon har en fjärrkontroll. H är avundsjuk.

Så har ni säkert hört om tyfonen som skulle svepa in över miljonstaden Shanghai. Den märktes mest i tisdags då det ösregnade hela dagen. Men sen dog det liksom bara. Vinden tilltog lite, regnet avtog. Men jag måste skaffa skor. Jag behöver gummistövlar, för det regnar nästan varje dag nu. Och jag slängde mina adidas i Dharamsala, så allt jag äger och har är mina platta sandaler från Mumbai. De (dem? Min svenska blir sämre borta) är av läder och torkar aldrig. Jag har redan spanat in ett par nya adidas som kan passa mig bra.

Vi har bytt rum igen. Four’s a charm? Sängen är inte för hård, men inte heller så mjuk som i 8604. Den är åtminstone mjukare än 8418. Badrummet stinker inte alls, som i 8604. Och det är ett dubbelrum till skillnad från 8437. 7311 blir nog det vi behåller för en lång framtid. Vi har börjat fatta städerskornas rutin också. Så de kommer alltid på eftermiddagen och städar hos oss. Då kan vi sova ut.

Vi har faktiskt utfört lite sightseeing också. När vi förlängde visumet för ett par veckor sedan tyckte vi att vi lika gärna kunde hitta på något downtown eftersom vi ändå var där. Så vi köpte en liten turistkarta och hittade till akvariet. Världens längsta tunnel att gå i. Så där befann vi oss, bland djur och odjur. Intressant var hur man håller djur här jämfört med Sverige. I Sverige om man tittar i ett akvarie på zoo får man leta med förstoringsglas för att se sjöhästarna. Här i Shanghai hade man löst det med att slänga in hundratals sjöhästar i ett pyttelitet akvarium som motsvarar storleken på det hos en vanlig tandläkarmottagning eller kiropraktor. Jag fick studera hajar igen i alla fall, men det är ju coolare att simma med dem. Hursomhelst så blev jag som ett barn bland fiskarna. Dykningen från förra året har verkligen gynnat mitt fiskintresse.

Våra vänner har dragit till Peking. Vi har valt att vänta med det. Det måste rulla in lite pengar först. Snart är det dessutom sk national holiday (för vad vet jag inte) så priserna är dyrare nu än sen. Istället får vi äta månkakor i Shanghai den 25:e. Vad nu det innebär... Och på tal om mat provade jag hund för första gången igår kväll. 50 spänn för en soppa full med grått trådigt kött. Smakade precis som lamm. Jag lät H äta det mesta medan jag tuggade vidare på den grillade makrillen jag hade beställt.

Aldrig nöjd?

Rummet ligger på sjätte våningen, vilket kanske inte låter så högt upp, men utsikten är bättre än man skulle kunna tro. Vi har inga höga byggnader som blockerar några kilometer framåt, och jag kan se tevetornet (bilden) och skrapan de bygger bredvid. Den skulle bli världens högsta när de började bygga, men nu har nog någon annan byggnad i en annan del av världen tagit över. Utsikten gör det nästan värt att behålla tredje rummet, trots stinkande badrum och noll balkonger. Det kommer aldrig vara perfekt.

Det regnar massor. Har varit skurar i flera dagar. Minns inte när jag såg blå himmel senast. Men det kanske är smog snarare än moln? Jag tror inte jag skulle se skillnad riktigt. Igår klev vi av bussen downtown, och precis då började det ösa ner. Men det slutade snart och vi kunde gå vidare med shopping i sikte. Har fortfarande bara backpacker-outfits. Men snart kommer det kyligare vädret och då kan jag börja ha jeans igen, vilket jag saknar. H köpte t-shirts. Hans bränna är snygg i svart.

Folk cyklar, men de verkar inte ha fattat att man kan höja sadeln. Man märker det inte när man ser cyklister en och en. Men idag gick vi runt på campus där alla parkerar sina cyklar och jag la märke till hur små de ser ut, cyklarna alltså. Och så såg jag att ingen sträcker ut benen när de trampar. Knasigheterna fortsätter. Och jag observerar vidare.

Sverigekommentar: Måste Janne Josefsson invadera min enda (until now) frizon i mediesverige, Svenska dagbladet.

Matkräsen

Hallå. På Sveriges Radios hemsida kan man göra mer än lyssna på program. Man kan lösa krysset. Jag suger på att lösa vanliga korsord. Och nu försöker jag mig på dagens melodikryss. Det är svårt, och jag erkänner, vissa saker googlar jag. Fusk kanske, men hur ska man annars lära sig något? Fast jag klarade ändå inte hela. Det är liksom svårt att googla musikstycken som man inte ens vet vad de heter.

Så igår hade alla anlänt. Caroline var sist att dyka upp igår morse, och vi mötte henne i receptionen när jag och H med Jessicas och Kims hjälp bytte rum för andra gången på detta hotell. Första gången på grund av hård säng som jag rapporterat om. Andra gången för att få större rum. Så nu är vi i det tredje rummet. Det är stort. Vi har två singelrum och ett badrum, och så en stor hall med soffa. Vi använder bara ett av rummen, det överflödiga får agera som garderob eftersom sådan helt och hållet saknas. Hur kan man kalla ett rum för hotellrum om man inte kan ha kläderna på annan plats än skrivbordet? Jag fattar inte, hotellets slogan lyder ”Home away from home. Office away from office”. Hemma har jag en garderob. Detta är inte som hemma.

Eftersom alla betydelsefulla kursdeltagare var här igår föreslog jag en gemensam middag för att få en liten check up av vad folk gjort under sommaren etcetera. Vi begav oss på olika vis downtown och hittade en till synes trevlig restaurang (man behöver inte säga kinarestaurang i Kina). De hade massa grytor som man skulle beställa smårätter till. Kyckling blev det och vi bad dem ta bort fötterna först. Grytan serverades, och mitt framför mina ögon landade den fot som ändå hade lyckats springa igenom servitrisens kontroll. Klorna var det som fick mig att tappa aptiten, men tappert provade jag ändå en av de andra delarna på djuret. Men det gick inte. Jag fick kväljningar. Jag som brukar ha Fear factor-mage blev helt plötsligt paralyserad i halsen och kunde inte svälja. Så jag åt ris. Mi-fahn är uttalet. Jag kan tre kinesiska ord. Ris är ett av dem.

Så naturligt för mig blev det ett stopp på donken innan hemfärden. Och jag har inte ätit på donken sen Sverige. Indien är inte hård på biff och Thailands är tydligen inte av bra kvalitet. Men min double cheeseburger smakade precis som den ska. Utan gurka också. Såklart var det problematiskt att beställa, eftersom kineserna ser det som en sport att gräla. Jag tänkte det, att om bråka var en OS-gren skulle kineserna vinna minst en guldmedalj på hemmaplan nästa år. Det är dock intressant hur nyttig man känner sig när man äter donken här. Hemma känns det mer som fyllemat, eller kanske bakismat och man känner sig liksom lite sunkig och skyldig flera timmar efter måltiden avnjutits. Här är det precis tvärtom. All annan mat är så fruktansvärt fet att det är ett bra alternativ att välja den västerländska snabbmaten. Speciellt om man skippar pommes.

En bild som jag måste ta är den på männen som går runt i underkläderna. Jag fascineras av detta. Jag ser det varje dag. Män i alla åldrar går ut i bara fillingarna, och det spelar liksom ingen roll var de befinner sig. Jag har hittills inte haft kamera med när detta inträffat, men jag ska bättra mig.

En annan sak är alla äldre personer som verkligen får plats i samhället. Igår spelades livemusik på en trottoar downtown, och en folksamling blev det runt alla de som dansade till musiken. En dam i ca åttioårsåldern, skröplig och krokig dansade med sig själv oavsett om musiken var vals eller elektroniskt klubb. Hon fick plats. Detta är verkligen Folkrepubliken Kina.