Rom III

Den tredje dagen checkade vi ut och lämnade vår bagage på vårt hostel innan vi tog den sedvanliga frukosten. Eftersom vi hade gjort all sightseeing som jag innan resan hade planerat för stod vi lite handfallna inför vad vi skulle hitta på. H kom på att han ju ville se den där statyn i väggen som ser ut som en solgud som man stoppar handen i, som också var med i en gammal klassisk film. Ja, det var beskrivningen vi gav till receptionen som genast förstod att det var Bocca della Veritá vi pratade om. Metron, numera vår bästa vän i Rom, hjälpte oss en bit på vägen dit. Men det blev också en liten promenad förbi Palatinens utsida tills vi nådde vårt mål. En liten kö utanför kyrkan markerade vart vi skulle. Vi tog ett par bilder och lämnade en donation, så kunde vi checka av en till attraktion på listan över Roms sevärdheter.

Vi tog buss till Piazza Venezia där jag visste att vi kunde promenera längs med shoppinggatan Via del Corso. H tröttnade snabbt dock, så vi satte oss på ett café för lite förfriskningar innan vi fortsatte. Jag gick in på Levi´s, ger upp ska man inte göra i första taget. Och skam den som ger sig och allt det där, det funkade. Jag hittade ett par helt nya jeans, som faktiskt är mer i min storlek än de andra jag kämpat med i ett par veckor nu. Jag hade liksom glömt bort hur det var att gå i ett par byxor där benen inte tog i varann när man stegade.

Nöjda med Rom nu åkte vi tillbaks till vårt hostel där jag packade om mina väskor lite, för att klara flygbolagets krav om vikt, och säkerhetskontrollens krav om vätskor. Sedan gick vi ner mot Termini för att hoppa på Leonardo Express ännu en gång, fast åt andra hållet.

Planet blev aningen försenat, och jag och H skrattade åt kaptenens attityd när han skrek ut i högtalarna att alla skulle sätta sig ner på en ledig plats så att vi inte behövde vänta 20 minuter till på en ny avgångstid. Han la också till att alla hade de familjer de ville komma hem till i tid på kvällen. Hysteriskt roligt, speciellt som flygbolaget Wizz hade kunnat avhjälpa detta problem genom att ge alla passagerare bestämda platser. Det tenderar att ge mindre krångel, men det verkade inte detta budgetflyg förstått.

Intressant var också italienarna bakom som inte verkade ha flugit förut, de tjöt när vi lyfte och applåderade när vi landade. Dessutom hann de med en högljudd ”Happy Birthday”-sång på italienska medan vi var på väg in till gaten. Det finns ju skäl till varför italienare inte är kända som tysta och timida varelser i alla fall...

Rom II

Andra dagen blev det återigen croissant och cappuccino till frukost, vi hade nämligen kuponger från vårt hostel som gav oss denna kombination för bara 1.50 euro.

Dagen skulle ägnas åt Vatikanen. Det var jag som var planerare och guide. Vi tog metron hela vägen till Ottaviano där vi gick av och promenerade i solskenet till ingången till Peterskyrkan. Kön var ännu en gång jättelång, men eftersom det är gratis inträde kunde inte vårt pass rädda oss denna gång. Och även om det inte varit gratis hade nog ett Roma Pass i Vatikanen varit svårt att använda. Kön gick dock förvånansvärt fort och vi behövde bara tillbringa 20 minuter väntandes. Kyrkan var helt fantastiskt vacker, utsmyckad som en kungabostad. Takhöjden gav sådan rymd att det inte alls kändes som att man var en turist av flera hundra på plats. Och så passerade vi såklart Pietá också, fast utan att tänka på det. Det var först efteråt som jag kom på att vi mer eller mindre i slentrian gått förbi ett av Michelangelos mest kända verk.

Efter Peterskyrkan var det dags att kolla in Sixtinska kapellet. Vi tog omvägen via muséet eftersom vi ändå betalade för alltihop. Många trappor upp och ned, och så lite tavlor av Raphael på vägen, så till slut kom vi in i rummet vi väntat så länge på att nå. Det var fotoförbud, som vi respekterade. Det var lite mindre än jag föreställt mig, men nog var det coolt att se Skapelsen av Adam, som man ju sett på bild så himla många gånger. Var det värt 8 euro (14 euro utan studentrabatt för H) att gå in? Nja, njo, kanske. Lite sved det nog i plånboken ändå för en som fortfarande jämför allt med Thailandspriser.

Vi hade ju massa tid kvar på dagen, som vi inte riktigt hade planerat med. Så jag fattade snabbt beslutet att ta metron till Repubblica, mest för att det såg pampigt ut på kartan. Men ibland överträffar bilden verkligheten, så när vi såg vad vi såg fattade vi genast det nya beslutet att ta oss till Spanska trappan istället.

Jag tyckte det var fint och mysigt att se alla människor sola och vila sig på trappan. Och från trappan är det ju en kort bit till Fontana di Trevi, så vi passade såklart på att ta oss dit med. Den var mycket större än jag hade väntat mig, och hade fler turister packade än någon annan plats vi upplevt i Rom. Men vi lyckades ändå hitta en liten bit på sidan där jag kunde sätta mig på kanten av fontänen och kasta i ett mynt över axeln. Vi hängde vd fontänen en bra stund, åt glass igen, och såg hur en liten fransk pojke tappade halva sin reskassa och id-kort utan att märka det. Ingen gjorde nåt, så jag fick göra dagens gärning och springa efter honom vilket var lättare sagt än gjort. Men till slut hann jag fram till honom genom folkhavet och gav honom hans 45 euro och id-kortet. Han blev ytterst förvånad och glad över att återse sina pengar, som han fortfarande inte verkade förstå att han tappat.

Så såg vi en koreansk turistgrupp. Det frambringade gamla goda minnen och av ren automatik började jag följa efter guiden som bar på en Hana tour-flagga...

Vi var på nytt trötta och tog oss med metrons hjälp tillbaka till vårt hostel där vi vilade och såg på en film innan vi begav oss till ett kebabställe för lite middag. H får verkligen inte nog av kebab, och jag klagar inte, fast jag åt en bit pizza istället. Kändes liksom mer autentiskt, fast att det var ett snabbmatshak.

Med vetskapen att vi skulle checka ut tidigt dagen efter gick vi och la oss, nöjda med dagens alla aktiviteter.