Titeln syftar pa fjaril. Tusentals av dem har pa on. De jagar varandra och ar fargranna och de ar mysiga att titta pa. Allt har ar mysigt att titta pa. Naja, det mesta i alla fall. Koh Tao ar inte stort, och trots att turisterna ar i majoritet ar det lugnt och stadat. Folk kommer hit for att dyka, och dyker man super man mindre. Tror jag.
Vadret ar precis vad man kan onska. Det regnar oftast lite nagon gang under dagen, men det haller fukten borta och det pagar inte langre an en timme som langst. Vattnet ar turkost och fiskarna nyfikna. Precis som det ska vara. Och precis som det ska vara har jag brant mig av solen. Det var faktiskt inte mitt fel. Det hande inte av att jag lag och pressade forsta dagen, for det gjorde jag inte, till skillnad fran vart ressallskap. Nej, jag brande mig av solen redan pa baten ut hit. Det tog ett par timmar pa havet och eftersom bussresan varat i 10 timmar var jag trott. Jag var klantig och somnade i solen. Men det var inte med flit som det hande i alla fall. Sa de senaste dagarna har jag hallit mig i skuggan. Och mitt ansikte har fatt fjallat klart och jag borjar langsamt ga fran krafta till vitt lakan igen. Men nu har jag atminstone en solkram att kladda pa for att undvika problemet i framtiden.
Vi kom alltsa hit i onsdags morse. Tillsammans med kamrater till H steg vi iland och borjade leta bostad. Vi hittade ett trevligt boende precis ovanfor stranden, privat utan insyn och utsikt over havet fran terassen. Vattnet i duschen ar iskallt men jag overlever. Det ar jobbigast att duscha magen.
H:s van rakar vara korean bosatt i Thailand med sin koreanska flickvan och (ej sa forvanande) koreanska syster. Vi umgicks med dem en del i Bangkok, vann over dem i biljard och sa vilket gav oss gratis ol som vi slagit vad om. De foljde med oss hit. Bara ett problem. De pratar inte engelska. Och senast jag kollade pratar jag inte koreanska. Kommunikationen var svar. Systern gjorde ivriga forsok och hon var ocksa duktigast. Henne gillar jag mest, formodligen for att jag inte vet nagot annat om de andras personligheter. Men H trivdes och jag tankte att han har hangt i Sverige i tio manader och inte snackat sitt forsta sprak pa over tva ar. Det var liksom rattivist att han skulle fa hanga med killen i Delhi plus denna trio i nagra dagar. Men jag har varit uttrakad mer an en gang. Man har sett mig skratta nar jag spelat biljard. For jag blir fortfarande battre och fattar vinklarna mer nu. Och nar jag och H ar pa lag och vi bada fokuserar ar vi oslagbara, oavsett vilja i trion som ar pa lag.
Vi har hyrt motorcykel och fyrhjuling och akt till strander pa on som ar svara att ta sig till eftersom det endast finns tva asfalterade vagar pa on. Vi har snorklart kort vid ett tillfalle. Jag sag bra saker men ser fram emot den dagen da vi gor en heldag med bat. Koh Tao ar kant for framforallt valhaj. Kanske fanns det fler forr, men jag har hoppet kvar.
Vadret ar precis vad man kan onska. Det regnar oftast lite nagon gang under dagen, men det haller fukten borta och det pagar inte langre an en timme som langst. Vattnet ar turkost och fiskarna nyfikna. Precis som det ska vara. Och precis som det ska vara har jag brant mig av solen. Det var faktiskt inte mitt fel. Det hande inte av att jag lag och pressade forsta dagen, for det gjorde jag inte, till skillnad fran vart ressallskap. Nej, jag brande mig av solen redan pa baten ut hit. Det tog ett par timmar pa havet och eftersom bussresan varat i 10 timmar var jag trott. Jag var klantig och somnade i solen. Men det var inte med flit som det hande i alla fall. Sa de senaste dagarna har jag hallit mig i skuggan. Och mitt ansikte har fatt fjallat klart och jag borjar langsamt ga fran krafta till vitt lakan igen. Men nu har jag atminstone en solkram att kladda pa for att undvika problemet i framtiden.
Vi kom alltsa hit i onsdags morse. Tillsammans med kamrater till H steg vi iland och borjade leta bostad. Vi hittade ett trevligt boende precis ovanfor stranden, privat utan insyn och utsikt over havet fran terassen. Vattnet i duschen ar iskallt men jag overlever. Det ar jobbigast att duscha magen.
H:s van rakar vara korean bosatt i Thailand med sin koreanska flickvan och (ej sa forvanande) koreanska syster. Vi umgicks med dem en del i Bangkok, vann over dem i biljard och sa vilket gav oss gratis ol som vi slagit vad om. De foljde med oss hit. Bara ett problem. De pratar inte engelska. Och senast jag kollade pratar jag inte koreanska. Kommunikationen var svar. Systern gjorde ivriga forsok och hon var ocksa duktigast. Henne gillar jag mest, formodligen for att jag inte vet nagot annat om de andras personligheter. Men H trivdes och jag tankte att han har hangt i Sverige i tio manader och inte snackat sitt forsta sprak pa over tva ar. Det var liksom rattivist att han skulle fa hanga med killen i Delhi plus denna trio i nagra dagar. Men jag har varit uttrakad mer an en gang. Man har sett mig skratta nar jag spelat biljard. For jag blir fortfarande battre och fattar vinklarna mer nu. Och nar jag och H ar pa lag och vi bada fokuserar ar vi oslagbara, oavsett vilja i trion som ar pa lag.
Vi har hyrt motorcykel och fyrhjuling och akt till strander pa on som ar svara att ta sig till eftersom det endast finns tva asfalterade vagar pa on. Vi har snorklart kort vid ett tillfalle. Jag sag bra saker men ser fram emot den dagen da vi gor en heldag med bat. Koh Tao ar kant for framforallt valhaj. Kanske fanns det fler forr, men jag har hoppet kvar.
Dagarna flyter forbi smartfritt. Vi vaknar sent, mellan tio och tolv och ater en frukost. Sen blir det eftermiddag pa stranden, eller i en restaurang pa stranden. Middag, garna grillad fisk som vi delar pa. Nagon film pa laptopen, kanske en drink som alternativ. Och sa somnar vi. En harlig rutin som ar lojligt enkel.
Men som jag skrev i ett mejl, jag saknar Skogaholmslimpa med hushallsost. Garna med ett glas O'boy. Jag vill bre en riktig macka.