Vi lämnade vårt hostel vid halv elva tiden, men gick bara ner för gatan där H ville äta sin första kebab för dagen. Efter frukosten knatade vi ner längs med spårvagnsspåren till Sultanahmet Camii (Blå Moskén). Det var klarblå himmel och sol, och inte så kallt som dagen innan. Vi gick runt på moskéområdet tills jag såg en skylt där det stod att de stängde vid tolv, och klocka var redan tio i, så vi skyndade oss in istället. Det var vackert och fint på alla sätt, och till och med alla andra turister störde mig inte det minsta. Det är en annans sorts resenärer som kommer hit än till Thailand om man säger så.
Efter blå moskén stannade vi upp på en bänk emellan den och Aya Sofya, eller Sankta Sofia. Det var ett bra fototillfälle. Precis som jag satte mig på bänken började bönerna, vilket bara innebar att jag inte behövde fejk-le. Leendet kommer alltid automatiskt när jag hör moskéernas bönerop. Som nu, i skrivande stund.
Aya Sofya kostade inträde, men vi visste ju att det mesta vi planerat att göra var gratis, så vi kunde kosta på oss 10 euro var för det. Tyvärr höll den på att renoveras, så delar av taket var täckt, men vi var ändå nöjda med upplevelsen eftersom det fanns mycket annat att titta på, inte minst de till synes välmående tjocka katter som sprang runt.
Efter Aya Sofya promenerade vi återigen i solskenet, denna gång med sikte på Kapali Carsi, den stora bazaaren. Men vi stannade på vägen så att jag kunde äta en kycklingkebab först. Bazaaren var inte så livlig som jag hade väntat mig, men så var det ju en vanlig onsdag också. Det fanns mycket att titta på, och många gångar att utforska. Hittade en liten butik som sålde baklava, ni vet bakverken med pistaschnötter och honung. De såldes för kilopris, men jag ville ju bara ha två små bitar, en till mig och en till H. Mannen bakom disken la upp dem i ett smörpapper och bad om en och femtio. Just då insisterade mannen efter mig i kö att han skulle få betala för det, och bjuda mig på två bitar baklava. Han är exemplet på hur vänligt folket här är. Jag tackade flera gånger.
Vi gick ner mot den nya moskén vid vattnet och satte oss på ett fik bredvid för att observera männen utanför som tvättade sina fötter. Bilden är tagen av mig.
Vid bordet intill satt en grupp kvinnor som till sitt te åt Anna’s pepparkakor. Jag såg till att ta ett foto fort så att jag senare kunde ge er bildbevis. Bilden är tagen av mig.
Igår kväll när vi hade strosat runt i området vid vattnet hade vi sett dadlar, och jag visste redan då att jag skulle återkomma för att göra ett köp. Det blev medina-dadlar för fem lira. Lagom mängd, och extremt gott. Som jag har längtat. Och jag såg såklart till att provsmaka först.
Vi gick sen vidare till Süleymaniyemoskén. Där ligger den stora ledaren Süleyman begravd. Den höll också på att renoveras, men utsidan var också väldigt vacker. Och det ger oss väl en anledning att komma tillbaka till Istanbul en annan gång.
På vägen tillbaks mot vårt hostel, det var ju nu eftermiddag, köpte jag ett skärp att ha till mina alldeles för stora jeans. Det kanske syns på bilderna att de är lite väl baggy. Butiksägaren var arab från Saudi, så jag såg till att imponera med mina spåkkunskaper för att få lite rabatt också. Jag fick ner priset med i alla fall några lira.
Men vi kunde inte gå tillbaka förrän H fått i sig sin andra kebab för dagen. Så vi gick genom bazaaren och stannade upp på en restaurang. Jag drack mer te.
Nu sitter vi på rummet och äter dadlar och hoppas att elementet ska börja fungera snart. I sinom tid får vi ge oss ut på stan igen för att avnjuta en god middag. Jag törs nog lova att valet kommer att falla på ännu mer kebab...
1 kommentar:
Åh, äntligen får man se flera bilder!!!! Hoppas att ni har d bra och resan m EGYPT air gick strålande ;) / Vic
Skicka en kommentar